Vårtecken

Trampolinen (gäärdån på pargassvenska...) är uppe!

Och ett skönt cafébesök med uteservering.

Sådant förra veckan... Nu måndag med nya tag igen!

Stokke 2

Ikeas blåa Antilop-stol har tjänat Mathias några månader nu. Igår då det äntligen dök upp en stokke på tori för 65 € slog jag hastigt till. Påföljden blev att Mathias fick Benjamins gamla stol, eftersom vi inte fick babyryggstödt att passa in i den nya stolen, och Benjamin blev också glad över SIN nya stol :)

Ja, Mathias blev superglad då han upptäckte att han nu har stöd för fötterna och därmed kan jumppa med att stiga upp...

Jeeeee!

//Dani

Upphängt

Så blev det vitt utomhus och då får gardinerna åka upp igen... Alt för att slippa se eländet...

//Dani

Runt knuten

Det finns många nackdelar med att bo relativt ödsligt ute på landet. MEN, en fördel som väger upp en hel del av nackdelarna är närheten till skogen. Vi har de senaste dagarna frossat i våren!! Det innebär en hel del utforskande av skogarna runt huset. Och oj vad det finns av det!

Snart kan också minstingen börja komma med! Vi håller tummarna för en lång fortsatt vår, trots att det varslas om takatalvi...

//Dani

Nu är det slut...

…på denna mammas föräldraledighet. Ja, ledighet är ju ett ord som kunde ersättas med något mer realistiskt. Till exempel föräldraarbete. Och hur har det gått då? Jaa, verkligheten slog ju ner med blixt och dunder under sommaren. De första veckorna av Mathias liv var väl ett sådant kaos att jag tänkte att det åtminstone inte blir fler barn i denna familj. Trots att jag tyckte att jag både gav uppmärksamhet och behandlade Benjamin som förr gick han bärsärkagång på mig, husets inredning, jämnåriga barn och deras mammor samt lite på pappa och en enda gång (tack och lov) var han på väg att utse lillebror till sitt offer, det var dock ett ordentligt rop efter uppmärksamhet. För faktum är att han såklart precis som vi föräldrar, tyckte att livet slogs lite upp och ner när det kom en till familjemedlem. Dessa veckor rent ut sagt förbannade jag mig och mina idiotiska åsikter om att inte ha barnet i dagvård J Tillika hade jag en extremt peppande svärmor som gång på gång påminde mig om hur viktigt det är att också Benjamin får lära känna lillebror lika mycket som mamma och påpekade även om Benjamin inte lär sig vänta på sin ur, sitta vackert och rita eller pussla samt kanske har lite svårigheter att respektera andra barn i samma ålder så får han någonting ännu bättre, nämligen en riktigt tight relation till sin bror.

Men vet ni vad? Det har verkligen inte varit någon dans på rosor eller rosa moln. Det är tungt, riktigt förbannat tungt, att vara hemma med två småbarn. Så många erfarenheter rikare har jag ÄNTLIGEN fått ett nytt perspektiv på saker och ting. Framförallt har mina erfarenheter gett mig en ödmjukhet för valen man gör som förälder samt en stor FÖRSTÅELSE för familjens vardag! Om man inte har intensivt stöd av någon närstående så orkar man helt enkelt inte vara pigg som en mört och en evig optimist. Då behöver man kanske använda dagvården som avlastning, speciellt om man tycker att andra alternativ inte passar (för oss gick det inte ens att ha Benjamin i parken, då han började storgråta och klänga sig fast i mitt ben då jag skulle gå), och speciellt om barnet ändå fortsätter på samma ställe.

Själv vidhåller jag att jag inte skulle ha samvete att ha barnen i dagvård(eftersom jag ännu anser att det inte är ett fritidsintresse för barnet att vara i dagvård) MEN ur föräldraperspektiv förstår jag nu det valet! Jag är dock utbildad till att se saker från barnets perspektiv (tack och lov för det då jag jobbar med barn, jag tror inte att någon förälder som har sitt barn i dagvård skulle vilja att personalen arbetar utgående från sitt eget bästa…… Har jag fel?) och fortsättningsvis utgår jag från att barnet har det bättre hemma, men om föräldern mår bättre av att barnet får ge utlopp för sina energier i dagis, så förstår jag det också. Det jag ändå tycker är synd är att det tas upp platser från daghemmen, då det finns barn eller syskon i kö som kanske inte får plats i samma dagis. Men nu kommer jag att med öppet sinne visa förståelse för de val dagisföräldrar gör J

Att vara hemma med barnen är inte på något vis en omöjlighet, tvärtom är det en rikedom, det håller jag fast vid. Och när jag tänker tillbaka på den här tiden, var den faktiskt löjligt kort. Och med facit på hand. Varenda sekund har varit värt det. För ännu finns det ingen förälder som ångrat att de tillbringat mycket tid med sina barn, däremot finns det många som ångrat att de inte haft så mycket tid med dem…

//Dani

Kan man ha så här roligt?

Fast man är 30+ och mamma? Svaret är JA!! 

Svens 30-årsfest gick alltså av stapeln här hemma i Källbacka med en del buller och bång. Värdparet var oundvikligen barnfria till idag! Det var en MYCKET underlig och underhållande kväll...

Ja vi är ju inte 20 längre, så nu är det Bingo, om än ölbingo, som gäller...

Födelsedagsbarnet. 

Därefter är jag inte riktigt säker på vad som hände:

Hmm...

Looking for Jultomten???

En, två, tre... Ja många sådana här slank ner i mig igår...

Resten av kvällen oxh natten var det DANSunderhållning när den är som bäst!!

TACK till ALLA ni!! Gästerna gör festen och vi ser fram emot många fler detta år :D