Tiden går...

Här händer inte mycket värt att blogga om för tillfället, men känner mig lite skyldig att uppdatera åtminstone.

Mikromal 7 månader har bråttom med det mesta. Kryper överallt och drar sig upp och stå emot det mesta. Krypandet i kombination med alltför få fungerande hjärnceller har fått mig att införskaffa en störtkruka, alias kryphjälm, något som jag förr tyckte var bland topp 5 på onödigaste babyprylarna. Efter att våra möbler riskerade att få inbuktningar i form av babyskalle efter otaliga inbumpningar, så ansåg jag det till slut vara en nödvändighet. 

En kväll framför Pettson och Findus. Tv-nördar...

Många många, alltför många, sömnlösa nätter har vi lidit av sedan Mathias blev 6 månader. Beror antagligen på att han vid den tidpunkten fick smaka mat. Nu först verkar det som om vi håller på att få bukt med magen.

Benjamins upptåg ger allt som oftast mig en orsak att ta fram kameran... Har en god stund försökt samla bevis på knasigheter från hemmet. Här är det senaste:

Har djuren kanske "gått in i väggen"...??

Följande morgon hade de svängt om, dock inte blivit förståndigare...

Ja, och historien upprepar sig och man lär sig aldrig: min stora vita julstjärna (blomman alltså) fick utstå en massaker den också då Benjamin gav sig på den med nycklarna och sågade av "halsarna" på tre stora blommor... Ja, int lär han bli trädgårdsmästare iallafall!

Vad beträffar huset är det lugnt och skönt. Sven hinner inte med eget överhuvudtaget för tillfället, så Källbacka står lite i skymundan. Och idag kom snön, så kanske det småningom är bastu på G...?? Små förändringar sker förstås nästan dagligen, jag är ganska hopplös me sånt. Mattor byter plats, nån säng ställs på snedden, utemöbler flyttar in och krokar häng upp här och där för diverse småprylar. Jag håller också på med en storstädning av grovköket, men den har hållit på så länge att den snart är preskriberad. Däremellan har jag också tagit i bruk vårt städförråd, Sven var snäll och skruvade upp en av våra överlopps hyllor från köket. Skönt med ett till "romu"rum ;)

Själv har jag ynka två, 2!, månader kvar av föräldraledigheten, sedan drar jag iväg på jobb! Denna gång är jag lite mer stressad eftersom jag fortfarande ammar delvis och oregelbundet, och det verkar ju inte sluta i första taget. Men visst hinner det hända en del ännu på ett par månader... Och visst är jag glad över att gå tillbaka till jobbet!

//Dani