27 september 2012

Den som väntar på något gott...

Väntar ALLTID för länge! Men socklarna i köket dök faktist upp för några veckor sedan. Efter att jag hotat min man med diverse otrevliga konsekvenser var det till sist hotet om att han i fortsättningen får dammsuga köket som bet. Om jag inte minns fel var det hotet om att var och en diskar sina egna använda kärl och bestick som hastigt bidrog till (nämligen dagen efter, nog för ca 10 år sedan) att en diskmaskin flyttade in hos oss. Tillbaka till socklarna. Vid det laget hade jag ju legat platt på köksgolvet minst 500 gånger  (känns det som) med ett 30 cm brett dammsugarmunstycke som jag med våld försöker tråma in i utrymmen på 23 cm mellan de vackra svarta plastfötterna.

Ja förresten, de svarta plastfötterna. Då vi hade inflyttningskaffe för Svens släkt tog det ju åtskilliga timmar innan jag ens nämnde avsaknaden av socklar vartefter jag fick till svar: "va, vi trodde att det var någon modern idé, alltså så som man lagar i nybyggda hus, och praktiskt är det ju dessutom då man kan dammsuga under skåpen". (Det var faktist en person till som medgav att denne hade tänkt likadant om dem efter att socklarna kom på plats.) Hmm. Praktiskt? Nej. Snyggt? Absolut inte. Nå, de kunde ju inte veta att jag legat där åtminstone fem gånger per dag och försökt dra fram Benjamins klossar, bilar, duplon, bollar, uteleksaker, bananbitar, tuttar, jordgubbar, russin, mina köksredskap, borstar, tandborstar och övriga förbenade matrester som absolut skall söka sig under skåpen i gömman så att man definitivt inte ser dem innan man känner lukten av dem.

Hursomhelst. Problemet är alltså löst nu och jag har inget emot att dammsuga köket längre.

Före

Före

Efter

Efter

Efter
Förresten har ju våra skåp i köket (de under vitrinskåpen) äntligen fått både renässanslister och dörrar på plats. Det enda som saknas är handtagen. Dem sätter vi på plats när de dyker upp, för tillfället befinner de sig någonstans på 180 kvadratmeter yta.

//Dani

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar