Att reta upp sig på småsaker

Hormoner som spökar... Eller bara parrelationspsykologi?

Finns det ju orsak att fråga sig, då jag hela fyra gånger hann irritera upp mig något fruktansvärt på Sven idag trots att vi inte ens pratat med varandra under det pågående dygnet...

Först var det printern som krånglade tidigt tidigt på morgonen (nu pratar vi alltså 5.30). Då sov Sven ännu, men jag ansåg att det var hans fel att apparaten trasslade till sig ännu på fjärde försöket, och ögonen nästan tårades då han inte kom till undsättning! På nåt underligt vis sov han vidare trots mina ilskna utfaranden mot printern.

Andra gången kom jag hem från jobbet och upptäckte att utelamporna var på! Mitt på ljusa dagen! Vilket retade totalt gallfeber på mig, vilket förbenat slöseri med energi, och kunde han inte tänka på att släcka dem innan han åkte iväg till jobbet, det gör jag ju ALLTID!

Sedan hann jag inte ens komma innanför dörren ordentligt innan jag insåg att han inte ens hade satt på Benjamin hans splitternya utebyxor (i rätt storlek), utan fortsättningsvis de där vid det här laget alldeles för korta gamla byxorna. Då var Sven med när byxorna anlände igår, under provningen hemma och läste dessutom på Internet om hur de håller både vatten och vind. Men på sonen fick han dem inte trots att de låg framme mitt på golvet. Vid det här laget var jag så arg så jag nästan kokade av ilska, och i protest släpade jag dem ut i bilen och med till dagmamman bara för att vägra klä på Benjamin hans gamla utebyxor.

Fjärde gången gillt var när alla ljusstakar lyste då jag kom upp för trappan, och vi pratat senast igår om brandrisk mm, av ljusstakar som fallit i golvet och börjar lysa extra starkt. Eftersom jag vet att Benjamin alltid tänder dem, går jag alltid och släcker dem innan vi åker hemifrån. Detta klarade Sven alltså heller inte av.

Turligt nog för Sven var han lyckligt ovetande om mina utbrott då han kom hem, och jag hade lugnat ner mig för länge sedan. I vanliga fall reagerar jag inte så här, kanske mycket är ovanligt nu?

Det som tröstade (och räddade min dag) under dessa irritationsattacker var att jag mellan tvåan och trean upptäckte att vår kompost har fått en värmespurt igen :D Tänk att få känna glädje över något som är så meningslöst för många andra :) Den har alltså krånglat länge, men det visade sig att det var bara för att vi hade så mycket färdigt i den att förbränningen hade stannat av!
 
//Dani